Om relationell och psykodynamisk psykoterapi
Om relationell och psykodynamisk psykoterapi
En central utgångspunkt i psykodynamisk terapi är att tidiga relationer och händelseförlopp påverkar vår utveckling – en modell som efterhand har fått stöd i forskning kring barnets tidiga relationer. Denna forskning kring spädbarnets relaterande kom att utgöra grunden för en anknytningsteoretisk förståelsemodell som ett flertal nutida psykodynamiska psykoterapimetoder utgår från och som ingår som en viktig del i den relationella inriktningens referensram. Ökad förståelse är en del i den förändringsprocess som terapin syftar till att stödja, och känslomässiga aspekter är vägledande i förståelse- och bearbetningsprocessen.
Den relationella grenen av psykoanalytisk psykoterapi tillskapades under 1980-talet utifrån förnyelsebehov inom amerikansk psykoanalys, där olika grupperingar upplevde att psykoanalysen kommit att stagnera. Förändringsbehovet drevs delvis av företrädare för kvinno-och sedermera hbtq-rörelsen, vilket ledde till att samhällsvetenskapliga och filosofiska perspektiv kom att bidra i förnyelsen av de psykoanalytiska referensramarna. Samhällsutvecklingen hade medfört att stabilitet, auktoritet och fasta sociala konventioner gradvis övergått i en mer flytande social kontext med större krav på individen att orientera sig i föränderliga livsförhållanden. Individens samspel med omgivningen har därmed kommit att förändras i riktningar som den psykodynamiska förståelsen och metodiken behövde anpassas till. En drivkraft var att tillåta terapeuten att bli mer synlig för att underlätta den samskapande process man ville åstadkomma.
Den relationella grenen bidrog till en demokratisering av och ökad transparens i den terapeutiska relationen på ett omvälvande sätt i amerikansk psykoanalys och psykoterapi, medan europeiska motsvarigheter mer kontinuerligt reviderat och vidareutvecklat de grundläggande utgångspunkterna i olika riktningar där samspelet mellan inre och yttre dynamik – mellan individen och omgivningen – har fått ökat genomslag i den terapeutiska situationen och metodiken.